År 2011
I snabbrepris år 2011 så kan man säga att dom enda stora händelserna var:
Jag började rida Tin-Tin, Cooper blev halt, frisk, halt, frisk, halt, frisk. Jag åkte ner till Kalmar och sedan till Bornholm, där jag började fundera över hur jag betedde mig och fick mig att börja tänka lite. Började sakna Vivc igen! Umgicks mycket med olika goa folk, kom närmre många men växte även ifrån gamla vänner.
Började sjuan i en ny klass, med grymma personer som gjorde mina skoldagar 1000 gr roligare! Pluggade som en galning och fick bra omdömen. Började tävla Ponnycupen och avslutade hösttävlingsesången med en vinst, där jag och Tin-Tin vann på 66%! Jag började även under våren att tävla Lukas, och vi kom aldrig ifrån en tävling utan rosett, den hästen är grym!
Lukas var en helt underbar ridskoleponny som lärde mig massor. Men alla lyckliga sagor har ett slut, även min och Lukas. Jag har blivit för lång och slutat rida henne. Det är dax för henne att lära nya små underbara ungar att hoppa!
När jag började rida Tin-Tin så började jag rida, jag började hitta ett syfte i ridningen och jag började bygga vidare på det. När jag kollar på bilder och på filmer ifrån när jag började rida Tin inser jag hur mycket jag har förbättras med hjälp av olika tränare! Man kan nog säga att Tin-Tin lite lärde mig att rida dressyr.
Jag har hittat mycket inspiration i honom som har gjort så att jag har lyckats ta mig vidare. Han har varit min räddare i nöden, mitt lyckopiller, nu under hösten när Cooper har varit dålig så har det varit skönt att kunna rida ett toppenpass. Jag älskar honom sjukt mycket, han är den bästa ponnyn i världen ♥ Om jag skulle välja mellan Cooper och Tin-Tin så skulle jag inte kunna välja, men det är klart att Cooper kommer först eftersom att han är min och Tin är ridskolans.
Den sista bilden var dock tagen för längesedan, ingen av bilderna gör mig och han till rättvisa, jag måste hitta en fotograf snart!
Och så slutligen Cooper. Den underbaraste, fantastiske Cooper. Min prins. Det finns inget, precis i n g e n t i n g som kan förklara kärleken till Cooper. Han är som mitt syre, och utan honom skulle det bli så tomt. Jag klarar mig inte utan hans chokladögon. Mitt och Coopers band från marken har blivit väldigt starkt och jag litar på honom 100%. Dock är framtiden osäker och inte skriven i stjärnorna.
Jag älskar dig Coopidoo, you are the one and only! ♥
Det går inte att välja en bild, så det fick bli flera!
Slutligen så har 2011 varit ett bra år men även sorligt och tråkigt. Vi hoppas att 2012 blir bättre och att det kan ge mig nya utmaningar som leder mig framåt i livet.
För att utvecklas kan du inte trampa vatten livet igenom på samma plats, utan förr eller senare måste du lära dig att simma.
Gott nytt år!
/Vilma
Jag började rida Tin-Tin, Cooper blev halt, frisk, halt, frisk, halt, frisk. Jag åkte ner till Kalmar och sedan till Bornholm, där jag började fundera över hur jag betedde mig och fick mig att börja tänka lite. Började sakna Vivc igen! Umgicks mycket med olika goa folk, kom närmre många men växte även ifrån gamla vänner.
Började sjuan i en ny klass, med grymma personer som gjorde mina skoldagar 1000 gr roligare! Pluggade som en galning och fick bra omdömen. Började tävla Ponnycupen och avslutade hösttävlingsesången med en vinst, där jag och Tin-Tin vann på 66%! Jag började även under våren att tävla Lukas, och vi kom aldrig ifrån en tävling utan rosett, den hästen är grym!
Lukas var en helt underbar ridskoleponny som lärde mig massor. Men alla lyckliga sagor har ett slut, även min och Lukas. Jag har blivit för lång och slutat rida henne. Det är dax för henne att lära nya små underbara ungar att hoppa!
När jag började rida Tin-Tin så började jag rida, jag började hitta ett syfte i ridningen och jag började bygga vidare på det. När jag kollar på bilder och på filmer ifrån när jag började rida Tin inser jag hur mycket jag har förbättras med hjälp av olika tränare! Man kan nog säga att Tin-Tin lite lärde mig att rida dressyr.
Jag har hittat mycket inspiration i honom som har gjort så att jag har lyckats ta mig vidare. Han har varit min räddare i nöden, mitt lyckopiller, nu under hösten när Cooper har varit dålig så har det varit skönt att kunna rida ett toppenpass. Jag älskar honom sjukt mycket, han är den bästa ponnyn i världen ♥ Om jag skulle välja mellan Cooper och Tin-Tin så skulle jag inte kunna välja, men det är klart att Cooper kommer först eftersom att han är min och Tin är ridskolans.
Den sista bilden var dock tagen för längesedan, ingen av bilderna gör mig och han till rättvisa, jag måste hitta en fotograf snart!
Och så slutligen Cooper. Den underbaraste, fantastiske Cooper. Min prins. Det finns inget, precis i n g e n t i n g som kan förklara kärleken till Cooper. Han är som mitt syre, och utan honom skulle det bli så tomt. Jag klarar mig inte utan hans chokladögon. Mitt och Coopers band från marken har blivit väldigt starkt och jag litar på honom 100%. Dock är framtiden osäker och inte skriven i stjärnorna.
Jag älskar dig Coopidoo, you are the one and only! ♥
Det går inte att välja en bild, så det fick bli flera!
Slutligen så har 2011 varit ett bra år men även sorligt och tråkigt. Vi hoppas att 2012 blir bättre och att det kan ge mig nya utmaningar som leder mig framåt i livet.
För att utvecklas kan du inte trampa vatten livet igenom på samma plats, utan förr eller senare måste du lära dig att simma.
Gott nytt år!
/Vilma
Kommentarer
Trackback
