Något som jag tycker är svårt att veta när man är i tonåren, det är hur man faktiskt ska bete sig. Vissa människor kan inga sociala koder och det är jätte störande! Jag har nästan bara (i undantag från Ida, men hon beter sig inte som en 99a) vänner som är i min ålder eller äldre. Min bästavän, Malin, är lika gammal som mig och vi klickar väldigt bra. Sedan har jag andra nära vänner som Ida, Tilda och Hanna som jag verkligen litar på. Och sedan så alla mina kompisar, 98or, 97or eller 96or! Jag tycker om att umgås med mogna människor som kan ta hand om sig själv, eftersom det inte är så jäkla oseriöst hela tiden.

När man pratar med någon, så tycker jag inte att man ska stå och vara dryg, smsa samtidigt eller prata med någon annan. Hur jävla äcklig personen som pratar med en är så svarar man trevligt och försöker avstyra samtalet diskret. Det är en självklarhet för mig. Samma sak som att man hjälper till om man är hemma hos någon, säger hej till busschauffören och inte är oseriös mot lärare. Självklarheter för mig. Det är ett tecken på ett bra beteende.

Jag vet att jag kanske inte är den mest smidigaste människan, men det är något jag verkligen jobbar på! Jag är nästan för ärlig ibland (Hanna, vet att du garvar nu!), och det kanske inte alltid är toppen. Men jag är medveten om mina fel och arbetar med dom.

Håller ni med mig eller är jag bara ute i skogen och cyklar?

/Vilma