Rädd..
Nu har Cooper fått vila i 3.5 veckor och han är fortfarande ofräsh. Om 1.5 vecka så ska vi sätta igång honom och helt ärligt... jag tror inte på att han blir frisk på 1.5 vecka? Vi vill ju åka in med honom, men det är fasligt dyrt och läste en artikel om hur det hade kostat 12 papp för en tjejs häst som hade haft kolik. Tyvärr finns det inga prislappar på en utredning, det är ju inte riktigt så att man tar ett ultraljud, lite medicin och en röntgen och sedan betalar man i kassan. Skulle vi veta vad vi behöver betala vore det lättare.
Veterinären sa att en hel hältutredning kostar 30.000 (!!) men det kan glida högre. Vi kan inte betala det för en 20 årig häst, förstår ni? Det är hemskt att jag tänker så men det är läget.
Jag orkar ingenting, jag orkar knappt gå upp ur sängen för att jag inte mår bra. Jag har ingen aptit och är sur och vresig. Jag kan inte somna och jag kan inte vakna, jag går upp på morgonen, åker ut till stallet och hälsar på min andra halva när det hugger i mig och jag inser att om 2 månader kanske jag inte har min andra halva längre.
Jag hatar att vara så här deppig men så är det. Jag mår illa, har huvudvärk, har sura uppstötningar och låtsas att livet är perfa. Och ingen jävel bryr sig. Jag klagar för mig själv och jag lever ensam. Ingen bryr sig, ingen frågar, ingen ser hur det är. Alla blundar för det är ju precis vad man har lärt sig.
Om bara en, enda människa skulle kunna kommentera och fråga hur läget är så skulle jag kunna kyssa den personen av glädje. Men nu frågar ingen, för ingen orkar lyssna på skiten efter.
Jag anklagar ingen men jag tycker det är tragiskt att det är den bittra verklighet vi lever i. Det ska föreställa sommar ute men för mig skulle det lika gärna kunna vara november.
Hur är lägget? :(
Stackars dig vilma samma sak har hänt mig en gång så jag vet hur det känns fast henne fick jag aldrig tillbaka.
Hoppas verkligen att han kommer bli bättre för ni passa så gryyyyymt bra tillsammans och vera med! Tycker att han är grymt fin och söt när han står där i boxen och är sjukt nyfiken.
Finns här om du skulle vilja prata! <3
Jag fattar hur du känner, fast ändå inte. Jag har förlorat hästar som har stått mig nära - fast kanske inte riktigt så nära som dig och cooper. Det svåraste, lättaste och bästa är livet. Man föds och man dör, det kan ingen komma ifrån även om man blundar för det in i det sista. Man får ta det med en nypa salt och tänka att det finns många bra platser bortom sin egen. Någon stans inser man att pengar inte alltid är en lösning. Om man sedan kommer fram till att det bästa för son bästa vänn är att slippa må dåligt får man ibland ta steget. Även fast jag förstår att det inte kan kännas så mycket värre. Släng iväg ett sms när du har tid att träffas ;) puss
Vilma du ska veta att jag alltid Finns här för dig! I killed alltid vara Vivc vi fyra oslagbara :)
Eftersom inget så roligt händer I våra hastlov ni så trot jag att jag tar en bloggpaus, du kan ju fortsätta blogga På bloggem Ellet nat! Du bestämmer gunman! Vet att jag här varit borta NLT men det kommef imte fortsätta så. Ska bara borta I 2 dagger sen så ar jag hema hela somamren :)
Love you;) det är ditt liv Dina val
Gumman, du vet att jag alltid finns! Det är bara att ringa, smsa eller skriva på facebook. Eller om du vill träffas och prata om det så funkar det också lika bra! Men du VET att jag alltid finns där för dig. När du mår dåligt är det bara att kontakta mig.
Jag hatar att se dig må såhär. Jag vet inte exakt hur det känns, men liite. Zera t.ex.. men det är ju iofs. inte på samma nivå..
Men jag hoppas verkligen Cooper blir frisk! Ni är så fina tillsammans. Och om han nu inte blir det, så är det bara att tänka possitivt, fast det nog är ruskigt svårt. Men tänk på vad bra han får det! Men som sagt, det är väl inte så lätt att tänka så när ens bästa vän ska tas ifrån en.
Men jag älskar dig, <3
