Våren 2011 lärde jag mig rida- och nu på riktigt. Jag insåg att dem där tidigare 5.5 åren hade jag åkt häst. Nu lärde jag mig rida, inverka, osv. Den här gången skriver jag om Cooper, nästa om Tin-Tin och sista om Lukas.

Det finns många fuskvägar kring lärdomen men det finns bara en riktig. Den riktiga är tuffare, men också viktigare. Hästen går inte i form som dom flesta tror när dom böjer på nacken, du sitter inte bra med ett cykelstyre som hand och man rider inte en häst perfekt första gången.

Under den här vårterminen så började jag främst arbeta Cooper i en behaglig form. Den hästen är inte lätt att rida och det gäller att du vill och är envis, för han går inte av sig själv. Du behöver ha en massor av ben och sen så ska du även kunna jobba honom utan att han springer "ifrån dig".

Han är lat, och jobbar om han inte behöver det. Men när han går, på riktigt, när han trampar under sig och går i en bra träningsform, då är jag nöjd. Man får gå sakta fram!

Under ett ridpass har jag oftast skrittat fram i 10 minuter (helst ute) på lång tygel, sedan har jag kortat upp och jobbat i skritt i fem minuter sedan travat och sen galopperat. Sen har jag oftast gjort mycket övergångar, för att få honom så lyhörd som möjligt. Efter det har jag gjort grund saker, ridit förvänd galopp och volter.

Jag har väntat med dem sidförande rörelserna, öppnor & slutor samt bakdelsvändningar osv. tills jag kan rida honom ordentligt. Först basen och sedan lite mera.

Jag har varit så nöjd över mig själv när jag kunde på riktigt. Att sitta på Cooper är underbart och när han går som en klocka så är man i himmelriket!