Jag har tänkt mycket på vad som kommer efter Cooper. För jag kan inte längre blunda för att han är 20, att han kanske inte är lika fräsh som han var förut och att gråa hårstrån börjar ploppa upp allt oftare. Men Cooper är mitt liv just nu, han är det som fyller upp mina tankar och det som får mig att tänka på allt han har att ge, inte allt han inte har att ge.

Han är det underbaraste jag vet och det går inte att tänka sig ett liv utan honom. Han tar upp varje kvadrat millimeter av det som är ledigt i mitt hjärta och det är COOPER som får mig att älska livet. Utan honom vore livet en grå tunnel och jag skulle famla omkring efter solen. Han är min sol, min himmel, mitt hav. Det jag vill allra mest är att han ska vara nöjd och det är det som är mitt stora mål.

Att tänka på vad som kommer 'efter Cooper' går bara inte, eftersom att ett liv utan Cooper faktiskt inte existerar just nu. Man kanske kan kalla det blunda för framtiden men jag kallar det hellre njuta av nuet.